Tänk vad enkelt det är att köpa en påse frukostbullar på bageriet.  Bagaren bakar in alla sina kostnader i bullen. Han betalar en massa som ligger i bullen, spannmålsbonden, hyran, mjölet, jästen, personal, skatten, momsen, elen, transporter med mera. Jag inser att han måste täcka sina kostnader om det ska bli några bullar och det räcker för mig.

Annat är det med elen. En fördel med just elen är att man får den hemburen till bostadens vägguttag. Man slipper gå ut i duggregnet för att köpa den. Hur goda bullarna än är och hur gott det än luktar på bageriet så måste man ju ut och handla bullarna.

Ser vi till helheten så kan elkostnaden delas in i tre delar. Nära hälften är skatter och moms, dessutom är det moms på skatten. Den andra hälften är relativt jämt fördelad mellan själva elen och elnätet.

Ser vi till delarna så får du en räkning för elen, som inkluderar el, utsläppsrätter och elcertifikat och kommer från din elhandlare. Elnätet, som inkluderar hela transporten av elen från kraftverk till ditt vägguttag och som ofta omfattar transport på statens stamnät såväl som på regionnät innan elen kommer till ditt lokalnät. Den betalar du till nätbolaget.

Nätbolagen är monopol eftersom det skulle bli betydligt dyrare med konkurrerande elnät. Tänk dig dubbla investeringar och dubbla driftkostnader med färre kunder i de båda elnäten och ändå bara två nät till att välja på. Därför kontrollerar staten noga hur elnätsbolagen sköter sig och ställer krav på dem. Då handlar det inte bara om nätavgifterna utan också om leveranskvaliteten och återinvesteringar för att behålla en hög leveranskvalitet. Pengarna som man debiterar kunderna ska gå till elnäten och inget annat. Ja, just elnäten i pluralis, för ditt lokala elnätbolag får betala för att skicka hem elen via stamnät och regionnät.

Elens pris beror på marknaden för el, elbörsen och vilket avtal du valt. Elnätets avgift beror på kraven på elnäten och skatterna beror på riksdagsbeslut. Det finns säker en hel del riksdagsbeslut i frukostbullen också!